Kunskap, för mig personligen, är något som förändras och förädlas under hela vårt liv.Många pratar om betydelsen av detta ”livslånga lärande”. Erfarenhet är en viktig beståndsdel i allt lärande då vi använder vår tidigare kunskap och bygger vidare på den. Kunskap utvecklas även i samspel med andra människor. Jag, som lärare, är bara en kugge i denna kunskapsöverföring. Att möta eleverna på deras egna (mer moderna) arenor kommer att bli än viktigare i framtiden. Här kommer den kunskap som jag lärt mig under mina IKT-kurser på KTH att bli ”guld värda”. Det bästa ögonblick jag kan uppleva i mitt yrke som lärare är när intresse väcks hos eleverna och lärande blir möjligt. Detta är det som präglar min pedagogiska grundsyn.
Vi lär så länge vi lever och vi gör det bäst i en social gemenskap. När jag läste på lärarhögskolan så kom jag kontakt med alla de pedagogiska giganterna. De lästes och var, om jag ska vara ärlig, ganska omöjliga att förstå. Många, inklusive mig själv, tyckte att det var ett ganska tråkigt teoretiskt moment i undervisningen. Vi ville ju istället ha färdiga svar på hur vi rent metodiskt skulle lära ut i vår lärarvardag efter utbildningen. Idag har polletterna dock trillat ner och jag inser att jag också lärde mig mycket mer än vad jag tidigare trott. Det var dock omöjligt för mig att då koppla teori mot någon praktisk nytta då jag inte hade den erfarenhet och de verktyg som jag har idag. Det var därför trevligt att läsa dem igen. Jag märker ju hur mycket jag känner igen och hela tiden medan jag läste och lyssnade nickade jag igenkännande. Kul!
En av mina svagheter – samtal
5 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar