Bok nr 2: Nätbaserad utbildning

Datorer har funnits inom skolans väggar ett bra tag. Redan när jag gick på gymnasiet på 1970-talet så fanns de där, om än i väldigt begränsad upplaga. Inte alltför många år senare fanns de överallt, eller ja, åtminstone i datasalarna men användningen ökade snabbt och målet var att integrera dem som ett hjälpmedel i undervisningen. Målet var att utbilda kompetenta datoranvändare, berättar Stefan Hrastinski i sin bok Nätbaserad undervisning – en introduktion.

I denna bok har författaren på ett systematiskt sätt undersökt hur datorn idag används i den alltmer, till antalet studenter, utbredda nätbaserade utbildningen. Boken riktar sig till alla de som har intresse av vad som händer i denna växande utbildningsform. Boken är en populärvetenskaplig version av Hrastinskis doktorsavhandling. Språket är lätt och boken ger många tips. Den pekar också på de möjligheter och problem som kan uppkomma för dem som har planer på att själv starta nätbaserad undervisning, vilket min skola redan bedriver sedan ett antal år via vår lärplattform Fronter. Trots detta fanns det mycket att lära och reflektera över. Ny teknik tillkommer ständigt så det finns mycket kvar att pröva för både mig och mina elever. En bra sak är att bokens teknikkapitel uppdateras kontinuerligt via bokens webbplats.

Min egen erfarenhet är att många lärare är negativa till den nya IKT-tekniken, inte för teknikens egen skull, utan för att man är rädd för att bli överflödig som lärare. Hrastinski å sin sida menar att datorn, om den används på rätt sätt, istället kommer att vidga möjligheterna till bra utbildning och vidgat lärande. För att uppnå detta måste läraren dock sluta se sig som den enda kunskapskällan och istället börja skapa lärmiljöer där eleverna även lär av varandra i ett socialt samspel.

Vad säger Hrastinski om nyttan av lärplattformar och vad använder jag personligen vår lärplattform till? Efter varje lektion skriver jag vad vi gjort på lektionen och vad jag förväntar mig av dem som inte varit närvarande. Jag lägger därför ut allt kursmaterial i arkivet. Varje vecka skriver jag också ett stort antal nyheter till eleverna, då jag tror att det är viktigt att det ständigt händer nya saker i rummet. Det kan handla om påminnelser inför olika examinationer, eller en uppmaning att inte glömma bort att diskutera veckans forumfråga. I forumet får eleverna en bra träning i att argumentera och man märker snabbt att de blir bättre och bättre på det. Alla får dessutom möjlighet att kommer till tals, vilket är svårt i klassrummet där de delar den begränsade tiden med 31 andra klasskamrater. Eftertanke kan ske innan man uttalar sig. Plattformen är också bra för tvåvägskommunikation, vilket Hrastinski menar möjliggör ytterligare en dimension av lärande. Alla elevers telefonnummer och mailadresser finns lätt tillgängliga. Ibland skickar jag snabba meddelanden till alla i en grupp, speciellt vid plötslig sjukdom och det uppskattas mycket. Vid andra tillfällen meddelas endast en enskild elev. Slutligen vet eleverna hela tiden hur studierna fortgår då portfolien visar alla relevanta betygsunderlag. Idag vet jag knappt hur jag klarade mig innan plattformen infördes.

Jag har personligen läst många distanskurser på nätet de sista 7-8 åren. En del kurser har varit precis så som många tror att distanskurser är, ett riktigt ensamarbete. Andra har varit helt annorlunda. I dessa har vi studenter snabbt blivit ett team som läst och lärt tillsammans. Jag har bland annat läst religionskunskap på Högskolan i Dalarna under tre terminer. Under denna tid talade jag med flera av mina kurskollegor nästan varje dag, såklart via nätet.

Två av oss skrev vår B-uppsats tillsammans trots att vi aldrig träffades IRL. I kursen ingick många intressanta litteraturseminarier via konferensprogrammet Marratech där vi tillsammans diskuterade kurslitteraturen. Lärarna fanns där hela tiden. De stöttade och uppmuntrade oss trots att jag under hela perioden satt på en segelbåt i Medelhavet, en annan tjej studerade från Tokyo medan de andra deltagarna fanns utspridda över hela Sverige. Vi lärde oss massor av varandra. Här skapades verkligen de goda möjligheter till lärande i o m nätundervisning som Hrastinski pekar på i sin bok.

Läs den!